Jag är ingenting
Jag hör inte hemma här. Hör inte hemma i denna värld, denna tid, denna civilisation eller den här världsdelen. Jag känner mig som en främling. Men värst av allt, jag känner mig osynlig. Jag går på stan, ensam, utom mitt medvetande så finns jag inte. Jag känner inte. Jag tänker inte. Jag går ner för gatan men folk går förbi mig, knuffar omkring mig, tränger sig förbi mig och går rakt igenom mig. Jag vill inte finnas i denna värld. Känns få fel. Hör inte hemma här. Jag har en stark dödslängtan. En längtan att vila. En längtan att finna frid. En längtan av att inte känna smärta. Vill försvinna, ni ser mig ändå inte. Om jag försvinner så märker ni ändå inte. Om jag försvinner så händer ingenting. Jag är ingenting.
Mår bättre nu. Långt ifrån bra men känner mig stabil.
Kan andas. Andas utan att känna ångest.
♥
